Sömnparalys

Diskutera allmänt om vetenskap, pseudovetenskap och folkbildning, t.ex. vetenskapsteori eller forskningspolitik.

Har du upplevt någon form av sömnparalys?

ja
51
52%
nej
37
38%
inte säker
10
10%
 
Antal röster: 98

Användarvisningsbild
Blafsen
Inlägg: 1404
Blev medlem: tor 17 jan 2013, 01:30

Re: Sömnparalys

Inlägg av Blafsen » mån 24 feb 2014, 17:28

En annan aspekt är också att de som har narkolepsi har enormt stora problem med sömnparalyser när de ska sova på natten.
......men jag är inte smartare än en femteklassare.

Användarvisningsbild
Shudnawz
Inlägg: 489
Blev medlem: tis 24 nov 2009, 21:26
Ort: Pangea

Re: Sömnparalys

Inlägg av Shudnawz » fre 28 feb 2014, 00:20

Hm.. Kan inte påminna mig att jag ska ha upplevt det ni andra beskriver, och efter vad jag förstår så är det ganska "minnesvärt". Som klaustrofobiker kan jag ytterligare vara glad att jag har sluppit fenomenet, jag drömmer dock ibland mardrömmar om liknande tillstånd men utan att vara orörlig när jag vaknar.
Om det har någon betydelse så är jag relativt lugn när jag sover, och minns varje vändning jag gör i sängen under natten, jag halvvaknar till för att omgående somna om när jag är färdig med rörelsen. Har förstått att vissa kan utveckla nåt liknande sömnbeteende när de får barn som sover i sängen, men jag har haft det så länge jag kan minnas.

Apropå kommentaren om armar som somnar, så har jag gett mig själv en rejäl blåtira när jag vände mig i sängen utan att ha reagerat på att ena armen var helt lealös. Den kom farande över ansiktet som en blydank. Vaknade till och undrade vem i helvete det var som försökte spöa upp mig mitt i natten.
Slow is smooth, smooth is fast

Jag talar inte för VoF, Skåne, Sverige, Europa, mänskligheten eller någon annan än mig själv. Och knappt det.

Alla idéer värda att driva, är värda att överdriva.

AlbinD
Inlägg: 1
Blev medlem: mån 07 dec 2020, 02:12

Re: Sömnparalys

Inlägg av AlbinD » mån 07 dec 2020, 02:35

Hej! Såg att denna tråd inte blivit skrivit i på länge men jag känner verkligen att jag behöver skriva av mig om det som hände mig än om jag inte vet vem som läser eller om någon kommer att läsa.

Iaf så har jag några gånger varit med om att jag vaknat och inte kunnat röra på mig eller kännt av nån närvaro. Jag har brukat försöka ha så bra sovrutiner som möjligt och oftast har jag sovit ganska bra. Dock dom senaste månaderna har jag sovit otroligt oroligt och dåligt, har varit så trött att jag ibland somnat när jag gjort nått och ibland... Ibland har jag kunnat göra vardagssysslor och bara tvärkolla åt sidan för jag varit 100 på att nånting rört sig men avfärdat det som att jag är trött men nu till det som hände mig för bara någon dag sen.

Det var en fredag och jag hade sovit piss dåligt och skulle ut med några kompisar på kvällen så jag gick och la mig och skulle sova en sväng så jag var piggare sen. Jag sovde oroligt och vaknade nu o då men till sist vaknade jag och hörde nånting som lät som nån som titta på tv. Det var inget ovanligt för det var ganska lyhört där jag bodde med mina föräldrar så jag låg som bara kvar och försökte somna om tills det verkade som att den som kollade på tv blev mera och mera aggressiv, till sist blev det så illa att jag fick en flykt känsla så precis som jag tänkte kliva upp så insåg jag en sak... Jag insåg att jag var i lägenheten, lägenheten där jag bor helt själv. Då kom paniken och jag skulle flyga upp ur sängen och springa men då insåg jag att jag kunde inte röra på mig... Precis som jag började försöka röra på mig hörde jag att den som kollade på tv stängde av tv:n och började som skrika, ett otroligt hemskt skrik som nästan vibrerade i öronen och sen så såg jag en som skugga av en människa börja krypa upp i sängen och mot mig och ju närmare det komme ju värre blev skriket osså fick jag en känsla i halsen, nästan som att vad de nu var sög luften och själen ur mig och ju närmre den komme ju mera död kännde jag mig. Jag tog i och kämpade för livet med att försöka skrika och hoppas att nån kanske hörde nått men jag tror att jag som mest fick ut ett litet "mmm" ljud och då tog paniken över totalt. När dendär skuggan var som rakt ovanför mitt ansikte, några cm från mig och andades på mig och jag verkligen kännde andetagen kunde jag inte längre andas... Sen så blev det svart nån sekund och sen försvann allt jag såg, hörde och kännde men jag kunde fortfarande inte röra på mig, jag kunde inte röra på mig dom kommande ca 20 minuterna (tror jag) jag kunde iaf bara ligga där i paniken av det som nyss hänt.

Detta är det absolut hemskaste som nånsin hänt mig och sen dess har jag gråtit tills jag somnat varje kväll och önskar inte min värsta fiende detta. Jag har suttit och funderat och försökt para ihop klocktiderna och strax över en timme tror jag att denna "dröm varade. Jag vill tillägga att jag alltid varit tveksam över det onaturliga men detta kändes totalt hemskt och otroligt men det var så jäkulskt verkligt. Så otroligt verkligt kändes det.

Användarvisningsbild
Hedning
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 04 nov 2006, 19:02
Ort: Tranås

Re: Sömnparalys

Inlägg av Hedning » mån 07 dec 2020, 11:24

Hej Albin! Jag känner väldigt väl igen mig själv i vad du skriver, jag svarade också tidigare i denna tråd 2010, jag har haft dessa upplevelser under många år, jag är 62 år. Du behöver absolut inte vara orolig över detta!

Förmodligen slipper du vara med om det någon fler gång, för de flesta som råkar ut för detta är det en engångsföreteelse. Jag läste om någon amerikansk psykolog som forskade om företeelsen, han skrev att en "hög intelligens" är en förutsättning för upplevelsen, kan vara lite smickrande kanske (:
Jag vet inte om det stämmer eller vad han menade med "hög intelligens", men jag har varit intresserad av detta i många år och jag brukar "försiktigt" fråga mina vänner om de har varit med om något liknande, av typ 15 personer jag frågat så har jag fått ett jakande svar.

Jag tillhör de personer som regelbundet råkar ut för detta så jag har vant mig vid det, första 2 gångerna var oerhört jobbiga, jag var övertygad om att jag skulle dö och dagarna efter var jag ordentligt omskakad och förstod inget.
För mig har det periodvis varit väldigt vanligt. Då jag började läsa om det så skaffade jag en strategi att slippa det. Jag började tänka då jag upplevde att något var på gång, typ mystiska ljud, konstiga syner av någon "skugga" eller en tydlig känsla av att någon sätter sig på sängen var vanligt. Jag började då tänka "Ähhh faan börjar det igen" eller "har inte tid med det här igen, FÖRSVINN!" och liknande. Det hjälpte!

Nu tycker jag att det är intressant och ser faktiskt fram emot det, tyvärr har jag inte upplevt det på några år (:

Som sagt, du behöver absolut inte vara orolig, det är inget fel på dig, snarare tvärtom. Ifall det händer igen så tänkt bara att det faktiskt är intressant hur din hjärna kan skapa dessa upplevelser.
"Om Gud hade funnits hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningar"
Tage Danielsson

Användarvisningsbild
Hedning
Inlägg: 1099
Blev medlem: lör 04 nov 2006, 19:02
Ort: Tranås

Re: Sömnparalys

Inlägg av Hedning » mån 07 dec 2020, 14:11

Vill förtydliga! Det är absolut inget "övernaturligt" bakom, inte heller något "onaturligt" utan faktiskt något "naturligt", jobbigt och ibland riktigt skrämmande men hyfsat vanligt. Har du några funderingar av mera personlig karaktär får du jättegärna skicka meddelande via forumet till mig!
"Om Gud hade funnits hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningar"
Tage Danielsson

Skriv svar