Surrogatmödrar, bör de tillåtas i Sverige

[kipphebel3]

Det är där anknytningen ligger. Utan den - bebis på soptippen.
Det där tror jag inte på

Inte jag heller... Det är komplexare än så.

[kaxiga Z]

Jag tror också det är komplexare än så. Men vad jag refererade till var att det nog är färre surrogatmammor som ångrar sig när de ser ett nyfött barn som inte alls liknar dem själva, som de ska ge bort till andra vuxna. Jag talar inte kategoriskt/svart/vitt, utan statistik.

[Pär C]

Jag menar att om det här regleras i ett kontrakt (vilket det sannolikt var i det aktuella fallet) och surrogatmamman bryter kontraktet så är det inte självklart att de tilltänkta föräldrarna ska vara bundna att överta föräldraskapet fullt ut. Jag menade inte att surrogatmamman ska vara tvingad att göra abort, utan att om hon inte följer kontraktet så är rimligtvis inte heller de tilltänkta föräldrarna bundna av kontraktet. Hennes val borde rimligtvis ha konsekvenser även för henne.

Jag tror det för fel att se detta som en kontraktfråga. Den ordning som gäller idag är att den havande kvinnan och, efter förlossningen, kvinnan och, i förekommande fall, den man som hon är gift med som äger frågeställningen vad som ska hända med fostret respektive barnet. Ska man göra någon ändringen så är det att frågan istället, under vissa omständigheter och viss institutionaliserad ram, ägs av någon eller några andra, men det är i varje fall en i mitt tycke en svårsmält ordning. Det blir dock ännu knepigare att tänka sig detta som en kontrakt där man oåterkalleligt åtar sig att bestämma på ett visst sätt i framtiden.

[micke.d]

Jag menar att om det här regleras i ett kontrakt (vilket det sannolikt var i det aktuella fallet) och surrogatmamman bryter kontraktet så är det inte självklart att de tilltänkta föräldrarna ska vara bundna att överta föräldraskapet fullt ut. Jag menade inte att surrogatmamman ska vara tvingad att göra abort, utan att om hon inte följer kontraktet så är rimligtvis inte heller de tilltänkta föräldrarna bundna av kontraktet. Hennes val borde rimligtvis ha konsekvenser även för henne.

Jag tror det för fel att se detta som en kontraktfråga.

Diskussionen om kontrakt gällde ett specifikt fall i USA. Jag menar inte att vi i Sverige ska ha samma ordning.

[micke.d]

Den ordning som gäller idag är att den havande kvinnan och, efter förlossningen, kvinnan och, i förekommande fall, den man som hon är gift med som äger frågeställningen vad som ska hända med fostret respektive barnet. Ska man göra någon ändringen så är det att frågan istället, under vissa omständigheter och viss institutionaliserad ram, ägs av någon eller några andra, men det är i varje fall en i mitt tycke en svårsmält ordning. Det blir dock ännu knepigare att tänka sig detta som en kontrakt där man oåterkalleligt åtar sig att bestämma på ett visst sätt i framtiden.

Om vi nu tar fallet att tilltänkta föräldrar fixar ett befruktat ägg med sina gener, så att de är genetisk mor och far, och att surrogatmamman endast bär och föder barnet. Alla parters avsikter är från början att de tilltänkta föräldrarna ska vara barnets föräldrar.

Då kan man ju tycka att det vore en märklig ordning om surrogatmamman i slutänden, utan att hon vill detta, skulle bli barnets förälder. Enligt vad du säger ovan förefaller det vara en möjlighet.

[Crysis]

Om vi nu tar fallet att tilltänkta föräldrar fixar ett befruktat ägg med sina gener, så att de är genetisk mor och far, och att surrogatmamman endast bär och föder barnet. Alla parters avsikter är från början att de tilltänkta föräldrarna ska vara barnets föräldrar.

Då kan man ju tycka att det vore en märklig ordning om surrogatmamman i slutänden, utan att hon vill detta, skulle bli barnets förälder. Enligt vad du säger ovan förefaller det vara en möjlighet.

Ja, idag är det ju så att den kvinna som föder ett barn i Sverige automatiskt får juridisk status som barnets biologiska mor. Det är fullt logiskt med tanke på "gamla tider" då detta förlopp faktiskt garanterade att kvinnan som föder är barnets genetiska och biologiska förälder. Det är något som jag anser behöver ändras om vi börjar tillämpa surrogatmödraskap i Sverige. Man måste anpassa lagstiftningen när förhållanden förändras och jag finner det orimligt att en surrogatmamma ska ges juridisk status som biologisk mor med eller mot hennes vilja.

Så länge det handlar om ett foster i surrogatmamman har mamman full bestämmanderätt över sin kropp (hon kan inte tvingas eller förhindras att genomgå tex. en abort) men när barnet är ute är det de tänkta föräldrarna som juridiskt är barnets biologiska föräldrar och vårdnadshavare, vare sig de vill det eller inte.

[Pär C]

Den ordning som gäller idag är att den havande kvinnan och, efter förlossningen, kvinnan och, i förekommande fall, den man som hon är gift med som äger frågeställningen vad som ska hända med fostret respektive barnet. Ska man göra någon ändringen så är det att frågan istället, under vissa omständigheter och viss institutionaliserad ram, ägs av någon eller några andra, men det är i varje fall en i mitt tycke en svårsmält ordning. Det blir dock ännu knepigare att tänka sig detta som en kontrakt där man oåterkalleligt åtar sig att bestämma på ett visst sätt i framtiden.

Om vi nu tar fallet att tilltänkta föräldrar fixar ett befruktat ägg med sina gener, så att de är genetisk mor och far, och att surrogatmamman endast bär och föder barnet. Alla parters avsikter är från början att de tilltänkta föräldrarna ska vara barnets föräldrar.

Då kan man ju tycka att det vore en märklig ordning om surrogatmamman i slutänden, utan att hon vill detta, skulle bli barnets förälder. Enligt vad du säger ovan förefaller det vara en möjlighet.

Håller då inte med. Man ska nog vara försiktigt med att leka för mycket med ord, ” Alla parters avsikter är”, ” endast bär och föder” o s v.

Den som bär och föder fram ett barn är barnets mamma och det är hon som bestämmer. Det är svårt att komma bort från detta alldeles oavsett ordval och vilka tekniska landvinningar som gör att man kan ”trixa” med förutsättningarna runt detta. Det är klart att så länge alla inblandande är ense så kan man arrangera framtiden för barnet under en gemensam plan. För mig förefaller dock magstarkt att mamman inte skulle få behålla barnet för att det står något i ett pappar som hon skrev på ett år tidigare eller så.

[Knurd]

Första steget bör rimligen vara att tillåta det för närstående, efter prövning. Efter ett par år får man utvärdera konsekvenserna, och diskutera om man ska fortsätta, utöka, begränsa eller förbjuda.

De flesta framgångsrika reformer i historien har varit gradvisa.

[L. Mäkinen]

I min förenklade syn på världen är inte fosterbäraren mer "mamma" än arbetarna på bandet på Volvo är bilägare. Produktionsenhet...

[Spiff00]

I min förenklade syn på världen är inte fosterbäraren mer "mamma" än arbetarna på bandet på Volvo är bilägare. Produktionsenhet...

Dock en något haltande liknelse eftersom "mamma" mer innebär ansvar än någon sorts äganderätt, förvisso min personliga åsikt.

[Crysis]

I min förenklade syn på världen är inte fosterbäraren mer "mamma" än arbetarna på bandet på Volvo är bilägare. Produktionsenhet...

Jag kan väl se en viss skillnad, men jag anser för den sakens skulle inte att det är av naturen givet att surrogatmamman ska betraktas som barnets biologiska mor. Tvärtom anser jag att det i dessa specialfall bör vara de från början tilltänkta föräldrarna (av varav i de flesta fall minst en av dem även är genetisk förälder) som betraktas som de biologiska föräldrarna så fort barnet är fött.

Jag personligen skulle varken ställa upp som surrogat eller använda mig av en under några andra premisser.

[Xantippa]

Om vi nu tar fallet att tilltänkta föräldrar fixar ett befruktat ägg med sina gener, så att de är genetisk mor och far, och att surrogatmamman endast bär och föder barnet. Alla parters avsikter är från början att de tilltänkta föräldrarna ska vara barnets föräldrar.

Då kan man ju tycka att det vore en märklig ordning om surrogatmamman i slutänden, utan att hon vill detta, skulle bli barnets förälder. Enligt vad du säger ovan förefaller det vara en möjlighet.

Jag tycker inte att donation hit eller dit har med saken att göra. Det finns mödrar som föder barn som är frukten av både donerat ägg och donerad spermie. Skulle donatorerna i dessa fall vara mer föräldrar?
Det intressanta är väl snarare vad alla inblandade parter vill, och eftersom viljor tenderar att förändras ser jag surrogatmödraskap som problematiskt.

[micke.d]

Den som bär och föder fram ett barn är barnets mamma och det är hon som bestämmer. Det är svårt att komma bort från detta alldeles oavsett ordval och vilka tekniska landvinningar som gör att man kan ”trixa” med förutsättningarna runt detta. Det är klart att så länge alla inblandande är ense så kan man arrangera framtiden för barnet under en gemensam plan. För mig förefaller dock magstarkt att mamman inte skulle få behålla barnet för att det står något i ett pappar som hon skrev på ett år tidigare eller så.

Det fall jag beskriver handlar om att surrogatmamman mot sin vilja skulle bli förälder i slutänden.

Jag inbillar mig att en sån ordning drastiskt skulle minska utbudet av hugade surrogatmammor.

[kaxiga Z]

och eftersom viljor tenderar att förändras ser jag surrogatmödraskap som problematiskt.

Samma här, jag lutar åt Pär Cs beskrivning av saken.

[Pär C]

Det fall jag beskriver handlar om att surrogatmamman mot sin vilja skulle bli förälder i slutänden.

Jag inbillar mig att en sån ordning drastiskt skulle minska utbudet av hugade surrogatmammor.

Men det är väl också rimligt, kan jag tycka att man "mot sin vilja" blir mamma till de barn man bär och föder, och har man problem med det, dvs kan inte acceptera risken att omvärlden sviker av ett eller annat skäl så man står kvar med ansvaret, då bör man avstå helt och hållet. Det är lite som fartygskapten som ju ska överge fartyget sist och kan man inte acceptera att det är så, så låt då bli att bli att kapten.