ISAF i Afghanistan

[Thomas P]

Att överenskommenlsen finns bevisas av att de inbjudna är på plats och ingen av de påstådda värdarna protesterar. De är tvärtom nöjda och glada åt sällskapet.

Har man fått makten genom en utländsk invasion och vet att man kan avsättas antingen av att de blir alltför missnöjda eller om de skulle ge sig av har man all anledning att sitta stilla i båten. Detta är dock inget bevis för att de främmande styrkorna bjudits in. (Nuvarande regim tycks också väl aktiv i att sko sig så länge den har makten.)

Avtalet var begränsat, och något mandat för att mörda presidenten saknades sannolikt.

Det är sannolikt, å andra sidan fanns det i alla fall ett avtal. För den delen tycker jag Karzai med jämna mellanrum protesterar över att de utländska trupperna genomför aktioner de enligt honom inte har mandat för. (Han måste ju visa på lite självständighet)

[Anders G]

Nuvarande Karsai-regim är rövhål, men det är oväsentligt i sammanhanget.

[Thomas P]

Nuvarande Karsai-regim är rövhål, men det är oväsentligt i sammanhanget.

Så vilka är det du anser vi blivit inbjudna av?

[Matte]

vi kommer att få se fortsatt ökning av svenska trupp i strid.

Uppskattningsvis för hur lång tid? Vilken är din bedömning av läget i landet totalt? Växer eller minskar moståndet? Av vad jag kan se av statistiken har attackerna på Natostyrkan fördubblats på ett år. Däremot har attacker på hjälporganisationer minskat markant, vilket kan hänga samman med att dessa alltmer använder sig av lokalbefolkning i stället för västerlänningar. Talibanstödda grupper stärker kontrollen över stora delar av landsbygden och har ett parallellstyre i många provinser. Karzairegimens styrkor, som ledarna i väst sätter så stort hopp till, blir alltmer infiltrerade av moståndsgrupper.

Befälhavaren Petraeus talar om kanske tio år till för "seger" och ska inofficiellt ha sagt att amerikanerna måste stanna en generation till.

[J.K Nilsson]

Uppskattningsvis för hur lång tid?

Jag, men det är min bedömning, räknar med stridigheter så länge regionerna och centralmakten inte har etablerat fungerande institutioner. Här har andra svenska myndigheter ett stort ansvar i biståndspolitiken. Varför skall vi skicka ett tiotal poliser för att utbilda Afghanska poliser och följa med ut på fältet men de svenska poliserna får inte bära de vapen de är reglerade att bära i Sverige? Vi behöver skicka så många fler för att bygga upp en utbildning så att de Afghanska poliserna kan jobba på ett förtroendeingivande sätt. Vi behöver hjälpa till att bygga utbildning för sjukvård, vi behöver hjälpa till att bygga upp yrkesutbildning. Min käpphäst är att hjälpa Afghanerna att bygga sitt land och sina liv så att man kan planera för flera år framåt, Afghanerna behöver känna att de kan se sina barnbarn växa upp och arbeta. Just nu är medelåldern så låg att barnbarn är något som man generellt kan se som nyfödd.

Ju mer helhjärtat vi satsar på bistånd i "vårt" destå mindre blir hotet mot de svenska soldaterna.

Vilken är din bedömning av läget i landet totalt? Växer eller minskar moståndet?

Jag ser två bilder framför mig. På icke pashtunsk mark minskar motståndet, eller motståndet har bestått i det vi på Balkan benämnde som krigsherrar och kriminella. Det har inte funnits något genuint motsånd mot ISAF såsom man tänker sig det franska motståndet eller den norska Hjemmefronten. Jag skulle kunna tänka mig att det är ett fenomen som kan växa sig till om man bedömmer att avvecklingen av den militära delen i ISAF går för långsamt när regionen kan sköta sin säkerhet själv.

I de pashtunskdominerade områdena såsom Helmand har motståndet inte växt men det har kunnat manifesterats. Generalen McChrystal omdanade operationerna för de amerikanska styrkorna och därmed ISAF mot ett uppträndande som innebär att soldaterna visar sig öppet, patruller genomförs i syfte att visa sig, m.m. Man kallade detta för "Hearts 'n' minds". Man skulle i stort upphöra med offensiva operationer. Soldaterna skulle inte vara ett bara för att de rörde sig utanför sina baracker. Detta har kritiserats hårt i den amerikanska försvarsledningen. Man menar att soldaterna "offras" för att USA, m.fl. skulle visa sin goda vilja som en icke fientlig part. Det är en kritik som inte är fel i sak. Truppen blir mer utsatt och möjligheterna till överfall ökar markant att det snarast vore tjänstefel för en motståndsman att inte utnyttja det.

Av vad jag kan se av statistiken har attackerna på Natostyrkan fördubblats på ett år.

Av de skäl som jag redovisat ovan.

Däremot har attacker på hjälporganisationer minskat markant, vilket kan hänga samman med att dessa alltmer använder sig av lokalbefolkning i stället för västerlänningar.

Nja, snarare är västerländska stridskrafter nu så lätta mål att det lönar sig att bekämpa dom istället för hjälporganisationerna. Samtidigt har hjälporganisationerna rapporterat att dom upplever säkerhetsläget som mycket bättre. Det finns ett förtroende för västerlänningar, vilket svenska soldater har rapporterat om. Man hjälper till att ange var det finns misstänkta motståndsmän så man kan gå runt, man anger var det finns vapengömmor, man pekar ut hus där motståndsmän har gömt sig efter eldöverfall, i vissa fall så delar man eldställningar med bybor mot motståndsmän.

Talibanstödda grupper stärker kontrollen över stora delar av landsbygden och har ett parallellstyre i många provinser.

Det går inte att förneka att vi är få att kunna uppträda effektivt. Helst så skulle jag vilja se att det fanns tillräckligt med trupp så att varje Afghansk säkerhetspatrull kunde ha en förbindelseofficer i från ISAF. Jag skulle också vilja se mer OMLT-trupp, det är så att antalet överfall på rent Afghanska säkerhetstrupper är mycket högre jämfört med när dessa följs åt av ISAF. Skulle säkerhetstyrkorna kunna uppträda mer effektivt så skulle det här "Parallellstyret" upphöra. Se mitt resonemang i början.

Karzairegimens styrkor, som ledarna i väst sätter så stort hopp till, blir alltmer infiltrerade av moståndsgrupper.

Jamen naturligtvis, det finns knappa resurser till uttagning, utbildningen är minst sagt besvärande bristfällig. Omvärldens stöd till Afghanistan är inte mer än en läpparnas bekännelse. Militär trupp kan vi slänga dit och vi måste ändå omsätta material och idka lite industristöd samtidigt som det inte får kosta för mycket samtidigt som man talar om att dra sig ur fortast möjligt. Säkerhetssektorreformen är för närvarande ett skämt.

Befälhavaren Petraeus talar om kanske tio år till för "seger" och ska inofficiellt ha sagt att amerikanerna måste stanna en generation till.

Förhoppningsvis tar det 10 år till innan Afghanistan har rudimentärt fungerande institutioner. Operation Enduring Freedom Aghanistan är mer eller mindre död. Nu återstår arbetet att bygga upp. Att man talar om en generation är inget märkvärdigt. Titta på Cypern där man ifrån Svensk sida var mer bestämmd, 1964 rykte man in med 700 man på ön, fler än vi har i Afghanistan, 1987 lämnade den svenska bataljonen ön och först 1993 lämnande de sista svenska stabsmedlemmarna ön. Sverige har haft militär personal i Korea sedan Koreakriget, alltså i snart 60 år.

J.K Nilsson

[smiskos]

slaskade

[Thomas P]

Leaked memos show European Union President Herman Van Rompuy told the U.S. ambassador to Belgium, Howard Gutman, that the EU no longer believes in the success of the military mission in Afghanistan.

Van Rompuy, a former Belgian prime minister, suggested European troops are still being deployed only to bow to what the United States wants.

"Europe is doing it and will go along out of deference to the United States, but not out of deference to Afghanistan," he is quoted as saying in a cable posted by the WikiLeaks whistleblowing website on Sunday.

http://www.cbc.ca/world/story/2010/12/0 ... istan.html

[Matte]

Någon tro på "missionens" framgång verkar då inte finnas hos USA s allierade (Tolgfors undantagen?). Idag vet alla att kriget inte kan vinnas och att trupperna till slut måste
lämna landet. Men även om de utländska styrkorna skulle slagit ut motståndet och en regim installerats med kontroll over territoriet så vore likväl huvudfrågan om kriget var lagligt eller ej.
Myra Williamson i Nya Zeeland har skrivit en doktorsavhandling där hon noggrant går igenom de folkrättsliga frågorna kring USAs angrepp efter terrorattackerna 11september. Hon avvisar tesen att användandet av våld mot Afghanistan var ett exempel på staters rätt till självförsvar och menar att om USAs tolkning står oemotsagd
ökar hoten mot fred och säkerhet i världen i framtiden och kan bli ett farligt prejudikat.

Sverige är ett land som minst av allt har intresse av att bidra till ett sådant prejudikat.

Myra Williamson, Terrorism, War and International Law: The Legality of the
Use of Force against Afghanistan. Waikato 2007

[FudoMyoo]

Sverige är ett land som minst av allt har intresse av att bidra till ett sådant prejudikat.

Vad försöker du insinuera med detta? Att vi löper risk att bli attackerade av den Stora Satan i Väst?

[Matte]

Matte skrev:
Sverige är ett land som minst av allt har intresse av att bidra till ett sådant prejudikat.
Vad försöker du insinuera med detta? Att vi löper risk att bli attackerade av den Stora Satan i Väst?

Jag trodde du hade läst folkrätt, men jag kanske missförstod. Folkrätten gäller alla stater lika. Det brukar stå i första kapitlet i läroböckerna. Prejudikat gäller alltså inte blott USA utan också andra länder, i praktiken stormakter. Nästa gång är det kanske inte lilla landet Afghanistan mot stormakten USA utan något annat litet land mot någon annan stormakt. Det borde inte vara så svårt att förstå.

[FudoMyoo]

Prejudikat gäller alltså inte blott USA utan också andra länder, i praktiken stormakter. Nästa gång är det kanske inte lilla landet Afghanistan mot stormakten USA utan något annat litet land mot någon annan stormakt. Det borde inte vara så svårt att förstå.

Men nu pratade du inte om "något annat litet land " i största allmänhet, utan du pekade specifikt ut Sverige. Så kan du vara vänlig att tala ur skägget om vilka militära hot vi i Sverige bör oroa oss för?

[Matte]

I dagsläget inga direkta, men som jag hoppas du vet kan situationen snabbt förändras. Och folkrätt, liksom säkerhetspolitk handlar inte enbart om dagsaktualtiteter.

[J.K Nilsson]

Nästa gång är det kanske inte lilla landet Afghanistan mot stormakten USA utan något annat litet land mot någon annan stormakt. Det borde inte vara så svårt att förstå.

Så om det inte skulle finnas något sådant prejudikat så skulle vi alltså kunna avveckla Försvarsmakten?

J.K Nilsson

[J.K Nilsson]

Någon tro på "missionens" framgång verkar då inte finnas hos USA s allierade (Tolgfors undantagen?). Idag vet alla att kriget inte kan vinnas och att trupperna till slut måste
lämna landet.

Öh? Ja likväl som att den stora majoriteten Amerikanska och brittiska styrkor har lämnat Frankrike och Tyskland kommer den stora majoriteten utländska styrkor att lämna Afghanistan. Vilka aktörer av rang misströstar att Afghanistan skulle lyfta ur misären och utvecklas mot ett land som kan ha normala relationer med sin omvärld?

Men även om de utländska styrkorna skulle slagit ut motståndet och en regim installerats med kontroll over territoriet så vore likväl huvudfrågan om kriget var lagligt eller ej.

Varför vore det en fråga att diskutera? Den historiska folkrätten med suveräna stater har på ett par hundra år effektivt urholkats av möjligeter att resa, flytta pengar och agera utanför statssystemet. Det är dags att utveckla folkrätten så att den kan möta dagens svårigheter.

J.K Nilsson

[Matte]

[. Det är dags att utveckla folkrätten så att den kan möta dagens svårigheter.J.K Nilsson

Så att angreppskrig kan tolereras?

Vilka aktörer av rang misströstar att Afghanistan skulle lyfta ur misären och utvecklas mot ett land som kan ha normala relationer med sin omvärld?

Uppenbarligen de flesta. Krigföringen handlar inte om att hjälpa Afghanistan utan om att skaffa sig ett strategiskt fotfäste i Centralasien. USA s miiltärbudget för sin militär i landet motsvarar drygt sju afghanska BNP.

Öh? Ja likväl som att den stora majoriteten Amerikanska och brittiska styrkor har lämnat Frankrike och Tyskland kommer den stora majoriteten utländska styrkor att lämna Afghanistan

Det kommer inte att ske frivilligt, utan först när kriget blivit för kostsamt.
Vilket mirakel är det som ska hända för att Nato någon gång efter 2014 ska börja ta bort trupperna? Att afghanerna själva tar ansvar för ”säkerheten”? Erfarenheterna från Najibullahregimen visar dock det fåfänga i en sådan "afghaniseringsstrategi". De som utbildas och beväpnas av USA och Nato kommer undan för undan att vända vapnen mot de utländska inkräktarna - något som är ofrånkomligt och redan sker.
Enligt en amerikansk revision är mindre än 12 procent av marionettstyrkorna kapabla att operera på egen hand. Redan under Marjaoffensiven i februari kunde konstateras att merparten av talibanernas vapen kom från amerikanska lager.

Vad höga vederbörande inte låtsas förstå är att ju längre de utländska trupperna stannar desto sämre är Karzairegimens chanser. I januari 2009 vände sig Karzairegimen genom sin dåvarande försvarsminister Amin Wardak till Nato med ett skriftligt förslag till avtal som skulle ha gett den afghanska regeringen full kontroll över alla stridshandlingar i landet och förvandlat de utländska trupperna till endast stödjande förband. Det förslaget ville Nato uppenbarligen inte veta av. Strategin förefaller vara att låta Karzairegimen fortsätta sjunka allt djupare i vanrykte - i vetskapen om att ju impopulärare den är, desto mer beroende av utlänningarna och desto lydigare tvingas den bli.

Vad gäller Sverige och NATO ISAF så¨avspeglar den svenska politiken ganska trovärdigt USA:s politik just nu - Obama talar om fred, men trappar upp kriget. I år har 30 000 nya USA-soldater kastats in i kriget. På samma sätt talar Sveriges regering och riksdag om nedtrappning och hemtagning samtidigt som det framkommit att antalet svenska soldater i praktiken ökar med 100 man. Man inför helt enkelt ett nytt sätt att räkna. Riksdagen fattar liksom förra året beslut om 500 soldater. Men från och med i år räknas inte soldater på permission in i styrkan, som då kan utvidgas till 600 soldater utan att formellt bryta mot riksdagens beslut.